ny muslimah

Jag satt och tänkte att.. jag borde ju skriva om den här upplevelsen så att jag kan minnas det i framtiden då saker inte längre är så fantastiska som de är nu. Dessutom så borde jag dela med mig av det underbara som Gud har gett mig chansen att vara en del av. Så det är min berättelse om hur jag blev muslim och mitt vardags liv som ny muslimah. =)

De flesta jag träffar på frågar hur det kom sig att jag blev muslim. Många tror att jag har en muslimsk pojkvän och att det var därför.

Jag kom först i kontakt med Islam när jag var ca 15 år gammal genom den pojkvän jag hade då och hans familj. Med tiden så växte intresset och när jag var ca 18-19 så köpte jag min första Koran. Jag började läsa, började försöka ändra min livsstil. Det gick sådär =P Frestelserna från omvärlden var för stora och jag föll ganska snart tillbaka i gamla vanor. Så fortsatte det, jag hade mina perioder då jag kände att Islam var den rätta vägen för mig men jag var inte stark nog för att ta steget och bli muslim.

Jag har gått igenom en hel del i mitt liv, saker som fått mig att växa i min tro, och saker som fick mig att tappa tron nästan helt. Även om jag sagt att jag inte trott så har jag alltid haft respekt för Gud. Jag har aldrig talat illa om Gud även fast jag inte trodde på honom. (Nånstans långt in så trodde jag nog ändå.)

För lite mer än ett år sedan bestämde jag mig för att flytta till Stockholm. Allt löste sig och min första tid här var toppen! Jag trivdes på jobbet, jag hade mycket roligt, massa festande, flirtande osv. Men eftersom tiden gick, desto sämre trivdes jag. Jag saknade familjen, tryggheten av vänner. Jag började umgås med människor som var dåliga för mig. Jag tappade bort mig själv mer och mer. Till slut var det så illa att jag inte ens kunde få tag i mina egna tankar. De var som i ett töcken. Det kändes som att jag höll på att bli galen. Jag kunde inte ens beskriva mig själv längre. Jag kände inte att det fanns något bra med mig. Jag som alltid hade haft bra självförtroende och bra självkänsla?! Jag kunde inte själv förstå hur det hade hänt. Alla omkring mig som visste om hur jag mådde var oroliga. Pappa tyckte att jag skulle börja äta antidepressiva medel. Då kan ni få en bild av hur illa det var. Mitt liv bestod av jobba under veckorna och festa under helgerna. Helgerna gick ut på att dricka, festa och träffa nya grabbar att underhålla mig. Jag vill dessutom påpeka att dom här grabbarna inte alls var ute efter djupa samtal eller att faktiskt lära känna mig. De var ute efter att få nånting meen jag tänkte att äh jag kan gå på en dejt och sen kasta, de får agera underhållning.

Sista helgen innan allt hände så festade vi fyra dagar på raken. Vi hade grymt kul, men Alhamdulillah! (All thanks and praise to God) Några dagar senare fick jag för mig att jag skulle läsa i Koranen. Den natten var första natten på flera månader som jag sov hela natten igenom. Annars brukade jag ha svårt att sova, vaknade flera ggr per natt, orolig och olustig till mods.
Dagen efter mådde jag bra. Slöjan över mina ögon, den som gjort att jag inte kunnat se mig själv klart var borta. Jag såg mig själv så som jag är. Så som jag sett mig själv förut, så som de människor som står mig nära sett mig. Det var en fantastisk känsla och jag visste direkt att det var Gud. Det var som att komma hem. Det tog mig ca en vecka att bestämma mig för att ta Shahada. (Trosbekännelsen som man säger när man konverterar. Det finns ingen gudom utom Gud och Mohammed är hans profet.) Jag visste redan i hjärtat att jag var muslim, men det tog mig ca en vecka att komma mig för och faktiskt ta Shahada.

Jag tog Shahada tillsammans med en vän som jag känt länge. Vi var hemma hos mig och han gick först igenom de fem pelarna i Islam (Jag visste dom redan men det är bra att göra ändå för sakens skull så du är säker på att du vet vad du ger dig in på.) Sen sa jag "Ash hadu inla ilaha illa Allah, Wa ash hadu anna Muhammedan rasul Allah" - Jag vittnar att det bara finns en Gud och att Muhammed är hans profet.
Det är bland det häftigaste jag varit med om, ett lätt pirr (vet inte hur annars jag ska beskriva det) spred sig genom hela min kropp, det var en så fantastisk känsla, jag ville inte öppna ögonen för jag ville inte att känslan skulle försvinna. Tårarna rann, inte för att jag var ledsen utan av ren och skär lycka. Efter ca 10 minuter klev jag upp, vi åkte till stora moskén i medborgarplatsen, där träffade vi en Imam, han berättade om Islam igen och sen fick jag säga Shahada igen framför två vittnen. Sen var jag officiellt muslim. Jag fick en bönematta och några böcker och sen var det färdigt. Sen var det bara hem och börja plugga. =)

Det är snart två månader sen jag tog min Shahada. Den 17e April föddes jag på nytt. (När man konverterar till Islam försvinner alla ens gamla synder. Oavsett vad du gjorde innan är du förlåten och ren som en nyfödd.)

Mitt liv har ju som sagt förändrats. Jag går inte ut och festar, jag dricker inte, jag klär mig annorlunda, jag sminkar mig inte längre, jag dejtar inte. Jag ber fem ggr om dagen, jag har slutat äta gris (åt inte särskilt mycket gris innan heller). Jag klär mig i kläder som inte visar mina former. Jag täcker håret. För ca en månad sen började jag bära hijab.
Jag har aldrig varit lyckligare än jag är nu.

Det börjar bli alldeles för sent nu så jag får fortsätta berätta imorgon.

Assalamu aleikum wa rahmatullahi wa barakatuhu! (Peace be unto you and so may the mercy of Allah and His blessings)