Sommar
Salamu aleikum, det var längesen jag skrev nu. Mycket som har hänt. Livet är underbart, men inte enkelt. Med sommaren kommer önskan om att ha fina sommar klänningar, sola, dansa och träffa nya människor. Jag saknar det alltihop.
Tro är inget som bara finns där. Att vara stark i sin tro är något man måste jobba med. Det är som vilket annat förhållande som helst. Jobbar man inte på det kommer det till slut bli sämre och sämre. Kärleken blir svagare och svagare. Jag saknar delar av mitt gamla liv. Jag försöker hitta en balans, en väg så att jag kan få båda, för jag vill inte ge upp nån av dom. Jag älskar Gud, och jag älskar det jag fått genom islam. Jag har fått tillbaks mig själv, men samtidigt så undrar jag om jag förlorar delar av mig själv? Kan jag ha båda? Kan jag vara muslim och leva ett balanserat liv mellan mitt gamla och mitt nya? Kan man tex klä sig ödmjukt och täckande utan att ha sjal? Kan man träffa nya människor av det motsatta könet utan att det blir frestelse? Kan man överhuvudtaget ha en vänskap med det motsatta könet utan att det blir frestelser?
Vem är Gud? Och vad vill Han för oss? Vill Han att vi ska täcka oss i stora svarta tält? Vill Han att vi inte ska njuta av musiken och dansen och all glädje den kan ge?
Jag är så förvirrad när det gäller sånt här. Eller så är det jag som förvirrar mig själv därför att jag vill något som de säger inte är tillåtet.
Folk säger "gör det som känns rätt för dig" eller "det är ju upp till dig att avgöra vad du får och inte får göra" men de människorna är helt tydligt inte religiösa. Gud har gett oss vissa riktlinjer. Det som förvirrar mig är, hur vet jag att dessa lärda har förstått det rätt? Hur vet jag att de inte bara tolkar det utifrån deras samhälle och det som passar dom? Hur vet jag vad som är rätt?
Jag ber till Gud om vägledning och att be gör mig lycklig. Vad jag än gör i detta liv hoppas jag verkligen att jag aldrig lämnar bönen. Hur mycket synder jag än gör så ber jag, Gud snälla låt mig inte lämna bönen! Amin.
Salamu aleikum wa rahmatullah wa barakatuh!
Tro är inget som bara finns där. Att vara stark i sin tro är något man måste jobba med. Det är som vilket annat förhållande som helst. Jobbar man inte på det kommer det till slut bli sämre och sämre. Kärleken blir svagare och svagare. Jag saknar delar av mitt gamla liv. Jag försöker hitta en balans, en väg så att jag kan få båda, för jag vill inte ge upp nån av dom. Jag älskar Gud, och jag älskar det jag fått genom islam. Jag har fått tillbaks mig själv, men samtidigt så undrar jag om jag förlorar delar av mig själv? Kan jag ha båda? Kan jag vara muslim och leva ett balanserat liv mellan mitt gamla och mitt nya? Kan man tex klä sig ödmjukt och täckande utan att ha sjal? Kan man träffa nya människor av det motsatta könet utan att det blir frestelse? Kan man överhuvudtaget ha en vänskap med det motsatta könet utan att det blir frestelser?
Vem är Gud? Och vad vill Han för oss? Vill Han att vi ska täcka oss i stora svarta tält? Vill Han att vi inte ska njuta av musiken och dansen och all glädje den kan ge?
Jag är så förvirrad när det gäller sånt här. Eller så är det jag som förvirrar mig själv därför att jag vill något som de säger inte är tillåtet.
Folk säger "gör det som känns rätt för dig" eller "det är ju upp till dig att avgöra vad du får och inte får göra" men de människorna är helt tydligt inte religiösa. Gud har gett oss vissa riktlinjer. Det som förvirrar mig är, hur vet jag att dessa lärda har förstått det rätt? Hur vet jag att de inte bara tolkar det utifrån deras samhälle och det som passar dom? Hur vet jag vad som är rätt?
Jag ber till Gud om vägledning och att be gör mig lycklig. Vad jag än gör i detta liv hoppas jag verkligen att jag aldrig lämnar bönen. Hur mycket synder jag än gör så ber jag, Gud snälla låt mig inte lämna bönen! Amin.
Salamu aleikum wa rahmatullah wa barakatuh!
